5 november 2011

den bottenlösa skammen

jag gjorde så mycket då
för att inte bli ensam
för att inte bli lämnad

för jag trodde verkligen att jag skulle sluta andas
om han försvann

jag hade sex med honom
på många olika sätt
på sätt som jag inte ville
men ändå gjorde

för då kanske han skulle älska mig
då kanske han skulle tycka om att vara med mig


jag gjorde saker med honom
handlingar jag idag skäms oerhört över
smutsiga
äckliga
och förbjudna saker

men ändå

han knuffade mig i golvet en natt
jag föll o hade svårt att resa mig
jag hade inga kläder på mig
naken
låg jag där och försökte ta mig upp

jag grät och min röst blev grumlig o hes
han stod o skrattade åt mig
han härmade min spruckna röst och tittade på mig
föraktfullt

jag var så långt nere på botten
jag var så värdelös
och en sådan dålig människa
att det enda jag då tänkte var
hur jag skulle få honom att stanna hos mig
och älska mig

jag trodde inte jag var värd ngt mer
ngt annat

jag hade tänjt så på mina gränser
att jag inte längre visste vad som var normalt
och vad som var tortyr
och sadism

jag trodde jag kunde ställa allt till rätta
bara jag var mer som han ville
att jag skulle vara

steg för steg
bröts jag ner
min egen person
min identitet
försvann bit för bit

det han tyckte om mig
det han sade till mig
det var sanningen
det var det som definierade vem jag var

bilderna av förnedringen sitter fasthäftade
på insidan av mina ögonlock

förnedringen
maktlösheten
värdelösheten

Peter LeMarc sjunger
"jag ska gå hel ur det här"
och jag försöker tro på det han sjunger

jag försöker skapa ett avstånd
till sadismen
till allt det sjuka

och återta mig själv
och rätten att vara en människa

2 kommentarer:

  1. Han behandlade dig som en värdelös människa fast du hade och har allt värde som finns. Du var aldrig en dålig människa.
    Vem som helst kan bli hjärntvättad och tänja på gränser för kärleken, det man tror är kärlek.
    Jag känner igen mig. Jag har varit där flera gånger.
    Låt aldrig mer någon trampa på dig. Aldrig.
    Du är värd det bästa.
    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Håller med En sekund till punkt och pricka.
    Det hade inte spelat någon roll vad du än hade gjort, den personen du älskade kunde inte älska.
    Felet låg aldrig hos dig, utan hos honom.

    Du är du, och alldeles perfekt.

    varm kram

    SvaraRadera